Femtonde, den allra sista projekt dagen & den tjugoandra dagen under resan.
 
Den känns konstigt att man har i åtanke att man inte ska återvända för att arbeta efter helgen. Jag har vant mig med rutinerna. Med att ha mitt volontärkort som låter mig komma och gå in till panda basen. Nu måste jag lämna in den och min volontärdräkt. Efter sista matningen då man vände ryggen till de pandor man sett flera gånger per dag och ha vetskapen att jag inte ska se dem igen utan åka tillbaka till Sverige känns overkligt. Dock känns det skönt. Skönt att återvända till den miljö man är bekväm i. Människor man känner, ens egna säng och svenska toapapper. Åh vad jag har saknat min toalett. Måste säga att jag har fått starkare benmuskler av att sitta på huk och utföra behoven. Men det är inte bekvämt och man är aldrig riktigt nöjd. Den svenska varierade kosten har jag även saknat. Fast maten här är god så tröttnat man på att äta samma sak varje dag.Känns skönt att man ska åka imorgon. Även om många av de nya volontärerna verkar trevligare så hatar tydligen svenskarna oss. Iallafall den ena av dem. Första dagen ger hon oss en så kallad bitchblick vilket är en blick som säger "jag hatar dig". När man får den blicken så vet man direkt vad det är för någon. Vi hade inte gjort något men varje dag såg jag henne kolla på oss med sin ogillande blick. Vi har inte ens talat med varandra. Här kommer ett bra tillfälle att säga "kvinnor" och sucka till och himla med ögonen. Något män brukar göra men även jag. Att vara bland massa människor och känna sig utfryst är inte kul och som vanligt verkar volontärer tycka att dricka är något som är ytterst kul. De gick ut och drack och jag hörde dem komma hem fulla några timmar senare. Tycker inte en sådan miljö är så trevlig. På lördag åker vi till Chengdu och fördriver tiden där tills planet går 01.00 på söndag.

Kommentera

Publiceras ej